Dagen då grisar kan flyga
Idag var minst sagt en dag utöver det vanliga. Imorse fick jag en liten snilleblixt och ringde upp Peter Kovacs, kommunens överhuvud. Två timmar senare stod jag och talade om djurens rättigheter inför de 15 ledande politikerna i Höganäs med en powerpoint som jag snickrat ihop snabbt som attan. Efteråt kändes benen som gelé.
Nu på kvällen gjorde jag och Vendela något ganska grymt. Jag cyklade och hon satt på pakethållaren och höll i en vansinnigt lång stege. Inte varje dag man gör det, inte.

Wish me luck
Jaha. Då var det dags att övningsköra på moppe för första gången. Ärligt talat så är jag nöjd så länge jag inte bryter ett ben.
http://inaogren.blogg.se/images/2012/pic_197425263.jpg">http://inaogren.blogg.se/images/2012/pic_197425263.jpg" class="image">

Vilka jävla strapatser
De två senaste dagarna har minst sagt varit strapatsrika. Jag har promenerat två mil och cyklat ytterligare tre. Igår regnade det jättemycket så jag försökte cykla med ett paraply i handen. Det gick inte bra. Prova inte. Särskilt inte om det blåser.
Dessutom blev jag just livrädd för en benjaminfikus när jag skulle ut i köket och hämta min chokladhare. Vilket liv man lever asså..

One of those fucking days
Idag är det en sån där jävla dag som man bara vill spola ner i toaletten eller något. Fuck it.
När klockan är halv två på natten ska man sova
Nu tror jag bestämt att jag har sprungit rundor i templet så det räcker. Dessutom har jag ritat små fina bilder och skickat till alla mina vänner så att de kan få sig ett gott skratt imorgon bitti när de vaknar.
Nu ska jag sova, men innan dess vill jag skicka en liten hälsning till Mats, min morbror och numera även min gudfar. Imorgon ska han göra en hornhinnetransplantation för andra gången och jag ska verkligen klämma sönder mina tummar! Lycka till, Mats! Jag älskar dig!
Vad vore mitt liv utan koffein?
Denna frågan har jag ställt mig själv många gånger och jag har kommit fram till att det antagligen skulle vara lika dant. Jag skulle bara inte vara koffeinberoende. I alla fall så stillade latten jag drack innan moppekursen mitt begär och jag kunde därför sitta stilla i över två timmar och stirra på en powerpoint utan att dåsa.
Mannen som håller kursen är ganska gammal och påminner något oerhört om Bosse Bildoktor, vilket gör mig lite lätt nostalgisk. Jag har nämligen aldrig varit som andra barn, när jag var liten var det och 'Äntligen hemma' med Martin Timell mina absoluta favoritprogram på TV.
Annars har jag även blivit mamma till en vit iPhone 4 idag och det var ju värst vad oteknisk man kan vara. Var tvungen att fråga hur man skapar mappar att lägga t.ex spel i och det visade sig vara så enkelt som att man drar i en app och lägger den på en annan. Ibland undrar jag om jag verkligen har hamnat i rätt generation, hade jag inte passat bättre som 70-talist?
Nu ska jag i alla fall äta upp min kanelbulle och sen ska jag ligga och antasta min lilla telefon tills jag somnar. Sådeså.
Och eftersom jag inte lyckas ladda upp bilder här på appen så blir det ingen fin bild på mig i en för liten moppehjälm som ger mig hamsterkinder. Synd om er, det är en fin bild!
Hur kan världen inget veta?
Bondigt




